Don't matter

Måndag måndag måndag... Inte nog med att måndagar är en skitdag i ren allmänhet, efter helgens torskande på nordiska mästerskapet så har hela dagen varit relativt deppig mentalt. Jag har tänkt mycket på vad som behöver förbättras, granskat mig själv inombords och skämts en aning för att det känns som att man inte lever upp till förväntningarna ibland. Både som man själv har, men också som andra har.

Efter skolan och senare mot kvällen kom iallafall världens bästa Peter hem till mig. Vi åt middag, kollade film och bara pratade av oss från helgen. Det var åtminstone allt annat än deppigt, det går inte direkt att vara på dåligt humör med honom haha ;D Supertaggade nu iallafall! Under jullovet beger vi oss förhoppningsvis till bästa Nancy på Studio 1 i Norge för privatlektioner i både solo och duo, så satsar vi på att ge järnet år 2013 istället! :) Våra stora mål med paren är ju trots allt SM, EM och VM! 

Vad gäller förluster så är det bara att lära sig sin egen bearbetningsförmåga. Jag vet att jag direkt efter att jag åkt ut/inte levt upp till mina förväntningar på en tävling kommer att bryta ihop och börja gråta, för att sen börja skratta åt situationen och sen till slut bli taggad av det som hände. Det är likadant varenda gång, och fast att jag varenda gång vet att jag kommer bli glad och taggad till slut så känns det precis lika jobbigt den där sekunden då tårarna börjar bryta fram - haha! Och jag frågar mig varenda gång varför jag fortsätter tävla när jag vet hur jobbigt det är mentalt. Nån som känner igen känslan kanske?
 
 


Kommentarer
jessica

eh, lite grann kanske ;) men lyssna på en expert - nog fan fortsätter man ändå haha

2012-12-11 @ 07:44:04
URL: http://jct.blogg.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0